I år är ”Varje barn är värdefullt” det officiella temat för Veckan för barnets rättigheter. När jag själv börjar fundera på vad det innebär, kommer jag först att tänka på jämlikhet. Jag tycker också att temat känns väldigt tryggt. Det skapar en känsla av att jag är lika viktig som alla andra, och framför allt lika viktig som en vuxen. Fastän jag inte har ett yrke eller en egen familj än, känner jag ändå att det jag gör har betydelse. Jag kan fungera som en förebild för yngre, vara en bra vän för jämnåriga och någon som de vuxna kan vara stolta över.
Att veta att man är värdefull känns fint, men att få känna det genom en upplevelse känns som en gåva.
Jag märker ofta att jag som barn känner mig värdefull när jag får visa att jag klarar av ett ansvar, och när en vuxen ger mig sitt fulla förtroende. Jag kommer ihåg när jag som 11-åring blev vald till kapten för mitt gymnastiklag. Det var mina coacher som hade tagit det beslutet. Trots att jag kanske var lite rädd för ansvaret i början, förstod jag snabbt att de aldrig skulle ha valt mig om de hade tvivlat på min förmåga.
En känsla av att vara värdefull föds också av att ha utrymme att misslyckas. Jag känner mig värdefull när jag får lära mig nya saker. Men när man ska lära sig något nytt sker det sällan genast i den stunden. En person som stöttar mig med processen, i stället för att rulla med ögonen när jag inte kan på första försöket, är en person som får mig att känna mig värdefull. Vuxna, och framför allt föräldrar, har med sina reaktioner på misslyckanden en enormt stor roll i vad ett barn vågar och inte vågar testa på. Just nu håller jag på att lära mig köra bil. Mina föräldrar har båda undervisningstillstånd, och när vi är ute och kör får jag ofta en déjà vu-känsla från när jag lärde mig cykla. Jag är så tacksam över att jag idag känner mig säker på att jag kommer att klara av bilkörningen och att jag tror på mig själv – för en gång i tiden var det mina föräldrar som trodde på mig.
Att ett barn känner sig värdefullt är grunden för en bra utveckling och fungerar som en skyddsfaktor genom hela livet. Därför hoppas jag på att veckan för barnets rättigheter syns i så många som möjligt familjer, skolor och i hobbyers vardag. Fast det kan vara svårt för ett litet barn att förstå budskapet med veckan för barnets rättigheter så kommer jag från min egna barndom ihåg att det kändes tryggt att veta att barnets rättigheter är vuxnas skyldigheter.
Det är inte alltid lätt att komma ihåg att man är värdefull. Det kan jag själv skriva under, som ett barn med prestationsångest. Jag tränade gymnastik i över tio år, och inom gymnastiken är perfektion det man alltid strävar efter. Och när man kombinerar skolpressen med hobbypressen kan det bli svårt. Att försöka vara perfekt är roligt så länge man presterar bra. Men man blir snabbt blind för vad man själv faktiskt tycker är bra, och det drar lätt ner känslan av eget värde. I de stunderna måste man påminna sig själv om att en silvermedalj eller ett sämre skolvitsord inte stämplar en som en evig förlorare eller en sämre människa. Ett lätt sätt för skolan att lätta på prestationspressen är att istället för att lärarna värderar kunskaperna genom prov och förhör skulle de istället föredra kreativt arbete som utvärderingsgrund. Då får de unga som kanske går i lås i en provsituation möjligheten att visa det man kan utan att behöva stressa i onödan.
Oftast formas självkänslan av hur man blir bemött av andra. På sociala medier kan man till exempel börja tvivla på sitt eget värde bara för att man inte fick så många likes eller kommentarer som man hade hoppats på. Men det händer också i verkliga livet. Små blickar eller korta stunder i vardagen kan få en att börja fundera på om man duger. Därför önskar jag att alla pratade snällt med varandra, för man kan aldrig veta hur mycket ens egna handlingar påverkar hur någon annan ser på sig själv.
Inom konst finns det många olika sätt att visa och ta emot känslor. Jag är tacksam att jag får bo i ett land där barnen har rätt att växa i lugn och ro, och där vi alla har rätt till konst och kultur. När man växer upp måste man få utrymme att bekanta sig med konst, för det hjälper en att förstå både sig själv och andra. Jag tycker till exempel att Konsttestarna har lyckats jättebra med att ge oss unga möjligheten att uppleva konst minst en gång under skoltiden. För de unga som inte har med sig kulturen hemifrån kan det här vara en helt revolutionerande möjlighet. Det kan vara chansen att hitta sin egen grej, eller bara att få känna hur konst känns för allra första gången i livet. Och det är just det som är så skönt med konst – att det inte finns några rätt och fel. Konsten blir en plats där mitt värde inte hänger på ett provresultat.
Jag tycker att det är värdefullt att vara unik och operfekt. Det är så vackert att alla inte har samma intressen eller är bra på exakt samma saker. Du är värdefull och det är dina känslor med, så gör det du gillar. Om någon annan inte gillar det, då är det inte ditt fel. Med en liten respektfull kommentar kan du få någon annan att känna sig stolt över vad hen gör så gå och få andra att känna sig värdefulla. Men framför allt kom ihåg att ni själva är värdefulla.
Om skribenten: 17-åriga Stella var ambassadör för barnkultur vid Förbundet för barnkultur i Finland sommaren 2026.
